En tidig hybbletillskyndare
Den etruskiske stödhållaren Ftolemaklaikos är kanske den allra förste tillskyndaren av hybblandets ädla konst.
Som vi alla vet var Ftolemaklaikos verksam i Bastuban, huvudort i Symphonias bleckdistrikt. På 200-talet f.kr. befryndade han sig intensivt med hovfolket i angränsande länder, såsom Kautchukstan, Hubangi och Vittangi. De kontakter som då slöts, och de betuttelser han var bakskäl till, kom att bli bestående ända in i våra timmar. Så ser vi t.ex. ännu idag samarbetskommittéer såväl mellan Afro-Asiatiska som Euro-Malajiska folkflertal.
I modern tid har Ftolemaklaikos främst uppmärksammats av skroptikerna inom jätteversalen i Permin. Glädjande nog har hans idéer flugsvalats framtiden till fromma via ett kompendium utgivet 1931-2009 av profess Franjes Kormalin. Jag citerar nu frankt ur detta lilla verk:
Hybbla, mina vänner – slit lav i fräschan frejd! Så talte Ftolemaklaikos till sina adepter i Bastubans vänkrets. Och lydde gjorde de. Svett, slafs och smiskan rådde arliga till slekt. Renska och hälska var dess följoslagerskor.
Mycket har vi att lära av dessa visa ord. Även vi ska ta till oss denna frejdiga framställan! Även vi ska snafsla och smuttla i godsköns trevnad. Tjosan, är en känsla vi ärvt av forna farbröder och gummor, och den skall vårdas!
Ske alltså.
Frifräsande Hjonforskningsinstitutsrelaterad Förtrolig HedersKnyffel Billey Shamrock Gleissner för HjonforskningsInstitutet